Att våga lyssna på sin kropp, att våga pausa

Det har varit lite tyst från mig om Forever Living, hälsa, träning, mat, C9 hit och F1 dit.
Jag körde igång med F2 (del 3 av boxarna från Forever Living) den 17 mars. Efter tedje dagen orkade jag inte mer. Min motivation var i botten, jag var trött, och både kropp och knopp skrek neeeej. Jag hade räknat kalorier slaviskt i en månad, försökt vara nyttig i över två månader, fått ångest varje gång jag åt något fel, fått ångest varje gång jag inte orkat tränat och sedan tvingat mig att träna fastän jag bara ville ligga i sängen och kolla på serier. Jag kunde träna på sovrumsgolvet halv tio på kvällen, för att döva ångesten och känna mig duktig. Nu efteråt känner jag; varför? Det ska ju vara roligt och givande, inte ett tvång. Det har slutat med att jag gått som mest tre promenader under dessa nästan tre veckor sedan jag pausade. Jag har unnat mig att göra absolut inget annat än att kolla på tv på kvällarna. Jag har ätit precis vad jag velat, och det har blivit väldigt mycket kolhydrater och resulterat i några plus på vågen. Magen putar lite. Men vafan. Det är en dag imorrn å.
 
Lite samma sak blev det med Forever, i samma veva. Nej, jag har inte slutat jobba med det. Än har jag inte gett upp drömmen om att jobba mindre, tjäna mer pengar och se hela världen med min familj. Men där blev det också fullt med press och stress. Från januari när jag bestämde mig för att satsa gick det fort bra. I februari sålde jag mest i Västmanland (!!!) Sedan i mars... Ingenting. Allt dog. Jag fick mer och mer panik, kände mer och mer stress kring hur fan jag skulle hitta mina kunder, sälja, klättra. Prestationsångest, panikångest, gråtattacker, självkänsla i botten. Jag ville det så jävla mycket, men kunde inte pressa mig hur mycket som helst. Jag hade nog kraschat om jag kört på mer. Jag lyssnade på min kropp och knopp, och bestämmde mig för att även där pausa. Inte sluta, bara pausa. Vila, ladda batterier, hitta tillbaka till motivationen och till en balans där jag både kan jobba och chilla utan att få ångest och panikattacker av att ha jobbat för mycket och chillat för lite eller åt andra hållet. Inte känna den där stressen när klockan är nio på kvällen och jag inte lyckats ta en enda ny kontakt på hela dagen och man måste kötta på Instagram i två timmar utan att få något napp. Jag vill ju jobba med Forever Living, och jag vill att det ska vara inspirerande och roligt. Inte ett tvång. 
Jag känner att jag äntligen har kunnat slappna av igen. Jag vågade lyssna på kroppens signaler. Jag vågade pausa. Jag vågade ta ett steg tillbaka, och känna mig nöjd med det. Jag må vara envis, men jag vill inte krashlanda. Jag vill finna en stabil, säker väg upp mot toppen; både vad gäller min hälsa och mina jobb. 
 
Samtidigt som allt detta hänt, har andra saker i kropp och knopp hänt. Jag har blivit smått deprimerad, fundersam, frustrerad, arg, hoppfull, ledsen, besviken. Allt på samma gång. Det har inte gått att satsa på kropp och hälsa, det har inte gått att satsa på ett extrajobb. Det har bara inte gått. Och det är okej.
Här ligger jag och göttar mig i sängen framför Parneviks. Det var länge sedan jag kunde unna mig något sådant utan att få ångest.
1 kommentar
S

Det gäller att priotera , jag är också FBO men använder mest produkterna själv då jag älskar produkterna. Visst så är de lockande med de forever kan erbjuda, att man kan klättra i karriären, bli bjuden på resor och livnära sig på forever. Jag blir också sugen på det ! Men man är inte mer än människa och man ska lyssna på sig själv och få ihop livspusslet. Det kanske inte passar för dig just nu att satsa fullt ut på forever för att tiden finns inte eller så prioterar du annat :)

Svar: Jag älskar också produkterna. Jag önskar bara att fler i min närhet fattade hur fantastiska produkterna faktiskt är ;) Jag hoppas på att lösa livspusslet snart, så man både kan jobba på sitt vanliga jobb, ta hand om familj och göra karriär i Forever (för att sedan kunna jobba mindre och ha ännu mer tid över) :)
Elin Källberg